It's me, baby

Jag gick från tåget, hem. Det var en mysig promenad. Eller i alla fall välbehövlig, Medan strumpan kasade längre och längre ner och med Death cab som dagens soundtrack i lurarna Tänkte jag på alla invanda mönster som man har. Inga stora grejer utan mer som små vardagliga saker man inte ens lägger märke till i vanliga fall.Bara för att testa mig själv tog jag andra vägar än vanligt hem, försökte verkligen att vara närvarande i allting i stället för att som annars bara tänka på måsten och annat. Jag hoppade upp för trottoarkanterna och tittade på allt och alla. Faktiskt så är det det bästa jag gjort på länge. Helt ärligt. Hur konstigt det än låter. Annars är jag inte 100% närvarande i saker jag gör. Jag är alltid på något sätt någon annanstans. Det är inte bra, för jag kommer aldrig ihåg någonting. Det vet ni som känner mig.

I vilket fall som helst var det sång sedan, efter sången var det bråttom till dansen men jag körde inom och käkade en falafel och Mia hängde på. Medan vi satt o diskuterade de konstiga potatisformade gubbarna på MTV så hann tiden gå snabbt iväg. Dansen är sjukt intense just nu när det är så kort tid kvar till uppvisningen "Ice Stage" och det är mycket att öva, in i det sista. Jag kom inte hem förren klockan 22.00.

Förresten kom pappa o Amelie hem från Thailand idag. Bruna som två pepparkakor, lägligt nog.
O på tal om julen så lääängtar jag efter lussebullar och allting annat. Till och med julkalendern. hah. Igårkväll när jag inte kunde somna gick jag ner till köket o värmde glögg. Det var GOTT!

En negativ sak med kombinationen Vinter+Ipod= Man måste ta av sig vanten för att kontrollera alles, kallt! Och det var dagens I-lands problem.