It's me, baby

Ja, det har jag lärt mig att man blir. Därför blir jag lite rädd för mig själv när jag börjar bete mig som Julia o Melodie.
Like this: Jag inhandlade en sprillans skidjacka idag eftersom min förra, väldigt omtyckta har fått massa hål här o var. Ja, det var helt enkelt dags!
När mamma o jag kom hem igen hoppade jag bokstavligt talat in i min garderob o rotade fram mina snygga snowboardbrallor för att se om de två var en matchning. O visst var de det, abso-fucking-lutley! 3 sekunder senare står jag i full utstyrsel (+skidvantar, "seger"headband o skidbackesolbrillor). Det följande glädjeutbrottet eller vad man ska kalla det, kommer direkt av småsystrarnas. Wiiie!!!

Så, visst, man blir som man umgås. Men va gör väl det när man ska till en av världens 3 vackraste och bästa skidåkning!? NADA! För att svara Max, ja, jag har varit i Valdisere 2ggr tidigare och har aldrig velat åka hem. Första gången jag var där så var det något fel på planet då vi skulle hem. Vi fick stanna en natt till och jag är sällan så lycklig som jag var då!

Förresten, utstyrseln är inte av än och det börjar bli aningen varmt så jag ska väl ta mig en till titt i spegeln och sedan lägga allting absolut överst på någon hylla i garderoben där det är fullt synligt.
Det är allt underbart att få längta!